Åsikter, Amerikaner mm.

Efter hemkomsten från USA har vi fått massor med gratulationer från alla möjliga håll, vilket givetvis är positivt. En del tyckare anser att vi hade tur som lyckades komma till final......
Tja, vad ska man säga om det? Tur och otur brukar ju jämna ut sig i slutändan, om det nu finns något som är tur/otur?  Det enda jag och teamet kunde göra under de förutsättningar som det var i Rockingham, var precis det vi gjorde. Jag visste att banan var oerhört jobbig, det var bara en bil som kom ner med skaplig prestanda varje runda(Chris Russo). Jag visste även att om jag kunde "klippa bra lysen" och ta bilen till mål, även om det innebar ett par mer eller mindre vådliga manövrar, så hade vi en bra chans.

Nu suger vi på denna framgången under vintern, medans ett febrilt arbete pågår med att finna pengar till vårens äventyr. Vi har pratat om att ta fram någon form av sponsorpaket som ska täcka flygbiljetter och boende för teamet. Ett löst förslag är: För ca 5000 kr + moms, så får man reklam på bilen,  i pressreleaser samt på denna eminenta blogg:-), under tiden innan avresan till USA, samt givetvis under tävlingarna däröver. Om någon är intresserad, eller kanske har någon annan ide`? Hör gärna av er:    adam@glueharbor.com

Amerikaner.... De senaste åren har jag haft förmånen(eller inte) att tillbringa ganska mycket tid i USA. Från början tyckte jag allt var fantastiskt... På ett sätt gillar jag mentaliteten "inget är omöjligt" d.v.s. man ska kunna göra det man vill. En stor skillnad är att de som kan göra vad de vill, är att de har det oerhört väl förspänt ekonomiskt, även i dragracingvärlden... När vi stod i upliningen och skulle möta en av våra motståndare, kom han glidande från sin depåplats med bikinitjejer, fem anställda mekaniker, trailer full med delar mm. Det sista jag tänkte innan vi körde var: Jag vill det här mer än honom... Vi har åkt från andra sidan jordklotet(nästan), lånat pengar på huset, offrat hur mkt som helst(tid,jobb, familjer mm.)..
Baksidan i USA är tyvärr att det finns massor med hemlösa, utslagna människor som bor i riktiga dåliga områden.
En annan sak jag lärt mig är att det är mycket ovanligt att man hjälps åt, som vi är vana vid här hemma. Allting går ut på att ta betalt för allt, så att man kan konsumera mera...

Hemma

Vi lämnade Rockingham sid tiotiden på söndagskvällen. Husbilen skulle lämnas på måndagsmorgonen, så det var bara att stå på. När väl den var lämnad hälsade vi på Chester och sade adjö för denna gången...
Planet landade i Köpenhamn igår morse(tisdag) och jag körde direkt till jobb. Det känns lite märkligt att vara tillbaka här hemma, man vänjer sig snabbt vid the american way...
På det stora hela tycker jag det var en märklig resa, men med ett bra avslut. Som jag berättat tidigare så förväntade jag mig mer av säljaren... Typ att vi skulle få bilen mer än ett par timmar innan första rundan i Richmond, när den egentligen ej var körklar osv.
Men som sagt avslutet var grymt, vilken j-la känsla att rulla ut i skymningen på the rock för att köra final i IHRA world finals!!! det kommer vi i teamet att leva länge på.
Just nu försöker jobba ihop avtal med sponsorer, så vi kan köra mer däröver, så den närmsta tiden är det hårt jobb som gäller.
Tack alla för gratulationer vi fått överallt!

Kvälls/Nattjobb...


Fruar som bara sitter och latar sig...


Peeerkys rumskamrat....?


Getting ready to make a run...


Glada Svenskar


Glada Svenskar...


Speed Channel


Inför finalen...


På väg hem


THE ROCK !!!

Här kommer en kort sammanfattning från "the Rock"
Taylor dök inte upp utan hade utan förvarning skickat en "budbärare" med bilen(och trailern)
Första kvalrundan satte vi upp bilen skapligt snälllt. den lämnade linjen ok, men efter knappt fyra sekunder gick remmen av... Det visade sig att det var en stötstång som skadats, och därför ej öppnar insugsventilen.
Det visade sig vara den enda kvalrundan vi fick, och nu var vi i alla fall inkvalade. En hel del bilar missade första rundan, och fick därmed ingen kvaltid.
Utom ett par timmar på morgonen regnade det hela lördagen, inget vanligt"sverigeregn" utan typ ett monsunregn...
När vi vaknade i morse så var det endast 8-10gr, och banan var allt annat än bra. Vi lyckades efter en hel del pedalfester komma ända till final, där vi förlorade mot den mycket trevliga Chris Russo.
Vi hade nästan inga delar till bilen så vi kunde inte tuna som vi villen, eller byta de delar som behövdes...
stort tack till Chris Russo och Nielsen-teamet som lånade oss olja, munstycken, kompressor-rem mm.
Endast ett fåtal team lyckades komma ner på ett bra sätt på den svåra banan, och vi kämpade hårt men tyvärr hade vi behövt lite fler rundor i bilen...
Jag tycker ändå att vi i teamet var värda denna framgången. Vi har jobbat oerhört hårt för att ta oss hit, och inte riktigt haft marginalerna på vår sida tidigare...


Lite av varje

Under  den gångna veckan har vi tagit det ganska lugnt. Lite nytta fick vi gjort när vi arbetade hos Chester. Han hade köpt ett nytt "uthus" som skulle monteras. Uthuset bestod av en miljon skruvar och alu-profiler... Vi trodde det skulle ta ett par timmar, istället ägnade vi en och en halv dag åt det.
På tisdag bär det av till Washington på seightseeing med familjerna. Sen är det dags för dem att åka hem och teamet beger sig till Rockingham.
För att spara pengar har vi hyrt en husbil istället för att bo på hotell, så förmodligen har vi ej tillgång till internet i Rockingham.
Vädret den senaste veckan har varit minst sagt, mindre bra... Idag körde vi ut till banan utanför Richmond, för att kolla in Al-Anabi Pro Mod shotout. Då temperaturen endast nådde upp till ca 3-4gr blev det inställt. Så har det varit den senaste veckan, kryddat med regn och blåst... Som tur är lovar de väderomslag i morgon, och i slutet på veckan ska det bli runt 20gr.
Efter Rockingham transporterar vi bilen till Florida, för vinterförvaring...  Om allt går i lås skall fronten lackeras, och bilen snyggas till och "stripas" i Hurst boilers färger. I januari har de en jättestor mässa för värme och VVS företag, och Jeff Hurst vill ha bilen i deras monter.
Tänk om man kunde dra ihop sponsorer så bilen kunde bli här över, och vi köra hela NHRA serien nästa år...

(mr)Åke och Oscar har "slitit" hemma i Verkstan med dragbilen. Dagen efter jag kommer hem ska den på rekonditionering och röksanering, så den måste vara körklar.(Glöm ej sätta den på laddning:)).
Förhoppningsvis är även trailern klar hos Petri Nagy i Karlstad, så vi kan börja arbeta med den.

Peeerky funderar och funderar.......


Barnarbete!!!


Barnen lär sig på Childrens Museum i Richmond.......


Grillfest hos Houghtaling`s


Familjekul på banan......


Sponsordekaler på plats


Hyrbil (donator)


Richmond


Väntan i Richmond... Samt lite goda nyheter

Nu sitter jag, frugan och barnen på hotellrummet i Richmond. Det regnar och är endast 8-10gr varmt...
En sak som stör mig som f-n är att vi ej har tillgång till bilen mellan tävlingarna. Tidigare när vi varit här och tävlat med Pro-Stock bilen, har vi "utgått" från Chester och Kevin Houghtalings verkstad i Richmond. Då har vi förberett bilen till 100% innan vi gett oss iväg till tävling eller test.
När vi reste hit första gången för att tävla med den nya bilen nu i höst, var det bestämt att vi skulle köra test två dagar i St.Louis(tis & ons). Vi stod där och väntade, men bilen(taylor & co.) dök inte upp förrän onsdag middag... När vi väl lastade ut bilen var den inte "raceready" utan vi fick arbeta  en hel del med den. Likadant var det nu i Richmond, istället för att komma torsdag middag som vi bestämt dök de upp fredag morgon. Vi hade första kvalrunda 13.00, så vi hann inte göra/kolla de saker vi planerat. Samma sak är det inför Rockingham, vi har en hel del vi vill kontrollera/förbättra, men tyvärr lär vi inte hinna det innan första kvalrundan. Positivt är att vi är lovade fyra kvalrundor i Rockingham, så förhoppningsvis hinner vi reda ut alla "bugs"...

En sak som är fantastiskt trevlig är att vi med hjälp av en nygammal sponsor(Hurst Boiler & Welding co.) samt en ny Autoshop Racingengines(   http://www.autoshopracingengines.com/   ) kommmer att behålla bilen i USA över vintern, och börja säsongen här nästa år!!!
Stort tack till Per-Erik Lindgren och Birgitta på Autoshop som "rodde" ihop dealen!

Bilen kommer inte att vara i Texas hos Taylor Lastor, utan i en "egen" shop där vi kan arbeta med den när vi vill och kan.

Nu laddar vi för the Rock (Rockingham), nu j-vlar..........


Richmond

Jaha... En mindre lyckad tillställning till. 
Första kvalförsöket fungerade inte "linelocken" utan bilen rullade när jag skulle staga, vilket gav mig ett rödljus. Andra rundan lämnade bilen spikrakt med en skaplig 60ft(0.991) och 330ft tid. Efter ca: 4 sek. kändes det som det försvann lite "pulver", samma tendens som i Indy... Det blev en 6.13s tid med dålig sluthastighet.
Vi har inga "inhyrda" proffsmekaniker, som någon tror, utan försöker fixa detta själv. Tyvärr har vi endast en säsong i bagaget med den här typen av bil, och har inte riktigt den erfarenheten som krävs.
Nu hittade vi i alla fall ett fel, vi upptäckte att när kolfiberfronten trycktes ihop vid högre hastigheter klämde ett par tändkablar... Man såg tydliga"brännmärken" i kolfibert samt på enn tändkabel. Vi fixade detta och gjorde oss redo för sista kvalrundan. Nu var både banan och luften mkt bättre. Jag tog ett felaktigt beslut gällande tuningen, bilen lämnade linjen bra (0.981s 60ft) men sen fick jag ett ordentliga däcksvibrationer.
Nu hamnade vi utanför igen, men det är bara att kämpa vidare...
Nästa tävlingen är IHRA finalen i Rockingham, där det väntar  lika tufft motstånd....

Framme i Richmond

Vi landade i Washington igår eftermiddags. Efter lite köer i rusningstid kom vi fram till hotellet vid halvåtta. Chester Houghtaling hade hittat ett nybyggt Comfort inn, som han lyckats pruta ner från 129 USD till 69.99USD!!!
Hotellet är jättetrevligt och ligger precis bredvid ett jätte-köpcenter(fruarna), samt har en fin pool och stort bubbelbad(barnen).
Imorgon ska vi bege oss till banan, tyvärr är Taylor Lastor kraftigt försenad... Han har cirka 24 timmars körning upp hit, och har inte lämnat Texas ännu...
Någonting som är mer positivt är att vår "gamla" sponsor Hurst Boiler and Welding corp. hjälper oss även denna gång!
Jag gillar att ha koll på bilen innan man kommer till banan. Så blir det ju inte nu, då vi förmodligen inte ens hinner besiktiga bilen imorgon, och ännu mindre börja arbeta med den. Nu får vi fixa allt på fredag morgon, innan första kvalrundan. Planen är att köra de två kvalrunderna de erbjuder på frdagen. Tyvärr är väderprognosen för lördag inte så bra, så det gäller att vara så förberedd som möjligt på fredag.

Förövrigt så tycker jag att motorsoffan är ett trevligt inslag i internet-världen!

RSS 2.0